 Onsdag 17 maj samlades vi på O'Learys på Centralen för att inta den första i en lång rad av öl som skulle intas under Pragresan. När det närmade sig avgång för tåget var vi några som höll på att missa tiden men till slut löste det sig. Här har första whiskyn på tåget hällts upp och färden kan börja på allvar. |
 Peter, som var en av reseledarna, lugnade en orolig Sane som verkade lite vilsen och nervös inför resan. Han lugnade ner sig så småningom. |
 Man skulle kunna tro att Lelle sover efter att ha sänkt minst 2 öl och säkert lika många whisky. Men trots att vi bara kommit till Nyköping så håller han sig skärpt läsandes en tidning. |
 Så var vi framme på Malmö C och klockan har hunnit bli 21.30 på onsdagskvällen. Någon plats på O'Learys vid stationen för att följa Arsenal-Barcelona fanns ju inte så vi fick snikkolla utanför en restaurang på Stora Torg. |
 Väl på Berlintåget tycks ändå Lelle vara på väg att somna. Tomas ser lite uttråkad ut men egentligen väntar han nog bara på första whiskyn på denna etappen. |
 Den andre reseledaren, Lenta, har här hamnat lite bakom Peter men han hoppas nog mest på att Peter helt enkelt rest sig upp för att plocka ner någon färdkost. Gärna i flytande form. |
 Sådärja, nu kan vi avresa mot Berlin i god och ordningsam stämning. Putell på er... Och Andra sidan är ni klara? |
 Jajamensan, fattas bara! SKÅÅÅL! |
 Tidigt, ca 06.00, morgonen efter är vi av förklarliga skäl inte alls lika pigga när vi anländer Berlin Ostbahnhof. Ytterligare en bekant känsla när man befinner sig på tågluff. Och inte blir det lindrigare med åren heller. |
 Frukost fick det bli på ett beprövat ställe, nämligen McDonalds. Där kunde vi även sköta delar av morgontoaletten i väntan på tåget som skulle ta oss sista etappen mot Prag. Håkan var helt säker på att han genom fönstret såg delar av den gamla Berlinmuren men vi andra försökte övertyga honom om att de fanns fler murar i Berlin än just den mest berömda. Vi enades dock om att varje mur i Berlin är en Berlinmnur. |
 Efter att ha sett till att vi alla kommit ombord på tåget mot Prag tog sig Peter en välförtjänt tupplur, avslappat till dunket av den gamla öststatsrälsen mot de gistna hjulen. |
 Håkan kunde dock inte sova utan letade nya vyer att föreviga med såväl video som kamera. Och det var verkligen en vacker tågresa ner förbi Dresden längs med Elbe och senare Moldau. |
 Och till slut landsteg vi vid resans mål, Prag. Eller ja... en bit var det ju kvar. Nu gällde det att försöka sig på att hitta till hotellet. Vi stod en lång stund och försökte läsa karta innan vi bestämde oss för att ta tunnelbanan ett par hållplatser för att komma närmare. |
 Väl på tunnelaban var det inte många som höjde sina ögonbryn över denna vackra hop med medelålders män som kånkade på väskor. Man är nog vana att se turister med kartor i nypan som försöker hitta i den tjeckiska huvudstaden. |
 Efter att ha installerat oss på Hotel City Prag, efter en minst sagt svettig promenad i de mest kuperade delarna, började vi med en kombinerad sightseeing och letande efter kastvänliga darttavlor. Håkan betraktar här fascinerat Prags TV-torn. |
 TV-tornet är utsmyckat med små krypande skulpturer av små barn som tar sig kors och tvärs över hela byggnaden. Varför? Ingen aning. Men konstigt. |
 Det var inte så lätt att hitta darttavlor men desto lättare att hitta pubar. Tur var väl det för det behövdes drickapauser. Och väl på puben efter en öl så skulle naturligtvis Håkan börja göra tricks med glasunderläggen. |
 Under letandet efter darttavlor och intagandet av tjeckisk kvalitetsöl fick vi liksom lite på köpet en smula sightseeing. Här har vi exempelvis Karlsbron, kanske den mest kända attraktionen i Prag. |
 Och högt uppe på berget på andra sidan Karlsbron låg slottet. Eller om det nu var katedralen. Eller kanske rent av både och. Men framför allt fanns det pubar även på den sidan bron. Och många vindlande smala gator upp mot katedralen/slottet. |
 Men så hittade vi till slut en pub kallad Tlustá Koala, den feta koalan, som skulle bli lite av vårt lilla stammishak under helgen. Och de hade en tavla som såg rätt ok ut. Och här serverades underbar Staropramen. Det tyckte både Lelle och John. Även om Lelle ser ut att ha somnat. |
 Här har Peter just tappat glasögonen i sin tjeckiska fläskstek med gräddsås, knödeln och lingon. I sin glupskhet lutade han sig alltför snabbt ner mot den väl tilltagna portionen och lockade fram dagens garv. Håkan kan knappt sluta. |
 Även Tomas och Bosse tycks njuta av sina perfekt tempererade Staropramen. |
 Men så var det till slut dags att på fredagskvällen leta upp första kaststället och det blev Billiard-Centrum, ett märkligt ställe som på utsidan såg oerhört oansenligt ut men på insidan visade sig ha 4 bowlingbanor, en herrans massa biljardbord, pingisbord, arkadspel och... två tavlor för s k steeldart. Nåja, en hade de i alla fall och den tavla som Bosse tyckte såg så bra ut på eftermiddagen visade sig väl vara sådär. En hybrid mellan steeldart och electronic dart som tycktes härska på de flesta ställen i den tjeckiska huvudstaden. Tomas och Sane har dock upptäckt att även här fanns öl. |
 Först slängde vi omgång 9 och där vann Lelle och tog över täten från Bosse men de flesta talade efteråt om de många studsande pilarna på det obarmhärtiga marmorgolvet. Och den lallande hustomten som dök upp och störde med jämna mellanrum. Därefter kastades cupfinalen och den vanns av John med 3-1 och här ser vi John ta emot priset av tvåan Lelle. |
 Johns svit bröts förra året men redan nu har han alltså inlett en ny. Och åter vunnit en trofé att ställa till sin redan digra samling. Han ser väl inte helt missnöjd ut? |
 En segercigarr kan ju inte motstås. Nu hade väl John klämt en cigarr oavsett om det blivit seger eller förlust men vid en seger smakar det väl än bättre kan man förmoda. |
 Efter kastningen gick vi direkt till Tlustá Koala för att inta efterföljande middag. Och nu dök äntligen Patrik upp efter att ha flygit ner på fredagen efter jobbet där han av Nordea hölls fjättrad utan någon som helst förståelse för vårt jubileum. Naturligtvis blev det en gruppbild framför den tavla som skulle komma att bli vår finaltavla. |
 En som inte var tyst efter omgång var Lelle. Vi andra fick sannerligen vår dos av om och om inte och när och hur och varför och hur det gick till tills han till slut varken för första eller sista gången denna helg somnade. Symptomatiskt var väl också att han sedan bet sig rejält i tungan när han försökte snacka och äta samtidigt. Efter det lugnade det ner sig en smula. |
 På ett annat hak vars namn jag inte kommer ihåg kunde man få underbara ribs och här var Håkan fast besluten att få sig en Irish Coffee. Dock ansåg han att det var på tok för lite whisky i den och efter ihärdigt klagande med benäget bistånd av Bosse gav de upp och kom och hällde i en 3:a whisky till i glaset. Därefter upptäckte Håkan att han glömt ha i sockret från början. Detta serverades bredvid för sig. Äntligen kom han på varför det smakade annorlunda och lät sig därefter väl smaka. |
 När Lelle så småningom vaknat och bitit sig i tungan vandrade några av oss ut på Karlsbron i nattmörkret. Här var fortfarande en hel del liv och rörelse. Fiolspelande flickor, märkliga gycklare och en ensam gitarrist. Och fortfarande en hel del turister. |
 Detta tyckte Bosse skulle kunna vara en gammal klassisk omslagsbild från ett popalbum i början av 80-talet. Om de nu bara vore lite musikaliska. Håkan, Sane och Lelle. |
 Dagen efter var det åter dags att äntra den ständigt trånga spårvagnen in mot staden. Men det var så effektivt och billigt så det var liksom mer eller mindre nödvändigt. |
 På Tluská Koala spelades så den riktigt spännande finalen där inte mindre än fyra kastare teoretiskt skulle kunna vinna. Men till slut visade det sig att gammal var äldst och den rutinerade Peter tog hem sin 7:e titel. Se sån stil han har. |
 Av upphovsrättsliga skäl kan vi tyvärr inte visa några bilder från själva finalen men efter prisutdelningen kunde så en mycket nöjd slutsegrare höja den mytomspunna trofén ovanför huvudet. |
 Efteråt givetvis dags för den traditionella lagbilden. Stående fr v: Lenta, Patrik, Tomas och John. Mittemellen på sniskan: Håkan. Sittande fr v: Sane, Peter, Lelle och Bosse. Vilket gäng gubbar. |
 Alla prispengar delades ut i CZK men det skulle visa sig vara rent av lite svårt att göra slut på dem. Pristagarna bjöd på runda efter runda men hela tiden tycktes det finnas pengar kvar. Det berodde nog på att vi fått våra fickpengar klokt utportionerade under dagarna från Peter. Här ser det i alla fall ut som om Lelle åter gått igång att förklara varför inte och så vidare och om inte om funnits. |
 Och det skålades och det skrålades natten lång på Tlustá Koala. Och Sane petade i sig en Mixed Grill för andra dagen i rad och den portionen var inte att leka med. Lelle lyckades äntligen att undvika att beställa in dumplings, en sorts knödeln, eftersom han ju faktiskt inte gillade dem. Dock hade han lyckats beställa just såna ett flertal gånger. |
 Sverige gick ju till VM-final i ishockey också denna kväll. Tillsammans med Tjeckien, något som kunde firas gemensamt på puben. Och ju längre natten led blev folk hungriga igen så efterrätt beställdes in. Inte helt kalorifattig kan man tro men vad gjorde väl det. Gott var det. |
 Så småningom hade Lelle dock jobbat för hårt igen och somnade. Något som Patrik kanske inte såg helt tillfreds ut med. |
 Sista dagen, söndagen, ägnades åt diverse shopping och resterande sightseeing för en del. Andra föredrog att dricka öl faktiskt. Lelle och Bosse tycktes dock ha en förkärlek till Karlsbron enär de åter sökte sig dit. Och lika mycket folk som vanligt var det där. |
 Vaclav Avenyn upp mot presidentpalatset hade en del likheter med Göteborgs dito. Här regerade shoppingen men längst upp till höger hade Jaromir Jagr sin sportbar men det var inget märkvärdigt. Som en sämre O'Learys faktiskt med lite hockeytröjor i taket. Därefter var det dags att styra kosan mot flygplatsen. |
 Väl hemma på Arlanda togs vi emot som de hjältar vi faktiskt är. Håkan kan ju inte illustrera det tydligare än här. |
 Efter att ha passerat tullen var det dag för en sista gruppbild innan våra vägar skingrades för den här gången. Välförtjänta av ett sommarlov kunde var och en på sitt sätt börja ladda inför den viktiga säsong 21. Och alla var rörande överens om att detta var en fantastisk resa och på stående fot togs ett beslut om att nästa jubileumsresa inte ska ske om 10 år utan redan om 5 år. För ett 25-årsjubileum är ju minst lika stort. |